Dags för mångfaldsnationalism!

Trots svårigheten i att peka på vad som är svenskt så ropas det ofta på krav om anpassning. Men hur anpassar man sig till något som man inte riktigt får förklarat för sig vad det är?
Att vi troligen är det enda land i världen som genom vetenskapliga studier har räknat fram den ultimata höjden på en diskbänk och sedan med hjälp av kommunallagen byggt diskbänkar i just den höjden i alla lägenheter är ju inte mycket till tröst för den som försöker bli svensk.

Vad som är svenskt och vad som är svenskhet har vi ändrat på många gånger förr. En del främlingsfientliga partier tycks tro att det går en rak linje genom historien som har fört oss hit där vi är i dag. Det kunde knappast vara mer fel.

När Sverige skulle moderniseras massproducerade vi en rad traditioner som vi aldrig hade haft förut. Vi bestämde oss helt enkelt för att göra upp med det gamla för att kunna bli det nya. Hade vi inte bytt nationella symboler hade vi troligen inte heller blivit ett av världens rikaste länder några årtionden senare. Idrottsutövare blev bättre förebilder än gamla kungar i ett land där man skulle förmå alla att arbeta och göra sitt bästa, oavsett bakgrund.

Det är dags att uppdatera svenskheten, göra det enklare att bli svensk. Svensk är den som bor i Sverige, har svenskt medborgarskap och ställer upp på enkla principer om respekt och jämlikhet.

Vi måste börja tillåta bindestreck till svensk. Finlandssvensk har vi redan, men varför inte turk-svensk, afro-svensk, homo-svensk, jude-svensk, blatte-svensk, dansk-svensk och småstads-svensk? Vi måste bort från antingen eller till både och. Nu bygger vi en gemenskap i att vara svensk, istället för att använda det som ett sätt att skilja oss åt.

Ibland tänker vi på höga bidrag, många förtidspensionärer och ungdomsarbetslöshet som typiskt svenskt, en slags välfärdsnationalism. Nu är det dags för mångfaldsnationalism!

Gillar du vad du ser och läser - då tycker vi självklart att du ska bli medlem och sprida frihetsbudskapet!